De senaste veckorna har varit hektiska. Med mycket annorlunda, läskiga och roliga händelser. 

Har varit med om min första lilla jordbävning! 4 på Richterskalan. Låg uppe i min våningssäng och Romina i den andra. För ett ögonblick tänkte jag att de spränger i gruvan eller att Micho ligger i underslafen och skakar sängen. Romina tittade på mig från där hon låg och skrattade åt mitt skräckslagna ansikte. 

I förrgår hittade vi en jättegiftig spindel under Chesters säng. "Chilean recluse spider" står det att den heter på google. Ingen av våra chilenska vänner har någonsin stött på en sån spindel i verkligheten. Den är väldigt sällsynt och ogillar vanligtvis bebodda hus. Vi tror den har tagit sig in till oss för att dom håller på och bygger på taket. Så den ville väl fly från allt tumult där uppe. Och vad händer inte idag?! En ny spindel under Chesters säng. Denna gång var det jag som hittade den. Jag skriker och alla mina rumskompisar vaknar, skriker och beväpnar sig med diverse tidningar och böcker. Vi tittar under sängen igen och spindeln visar sig vara en helt vanlig spindel, äcklig och stor men vanlig. 

I går fixade jag ett riktigt hem för december och framåt!! Ska bo i ett stort hus uppe på backen med några andra studenter. Huset är otroligt vackert och bohemiskt. Vi har även vår egen trädgård!!! Det ska bli fantastiskt att flytta dit. Så nu har jag börjat vantrivas lite på hostlet för att jag längtar bort till huset!!! Vill bara flytta nu nu nu! Men måste försöka leva lite i nuet.
Hoppas ni alla har det bra där i Sverige! Inte för kallt hoppas jag. 
Ha det bra så länge! Chauu!






Under dessa veckor har jag stött på så många underliga människor. Den stora majoriteten av alla gäster som kommer hit är såklart trevliga, vissa känns till och med som bra vänner. MEN! Sen finns ju också de där underliga, ljusskygga gästerna. Du möter deras blick och märker att något är skevt. Att leva med dem är som att titta på big brother: du skäms för att du skrattar åt dessa personer men de är bara såå konstiga så du kan inte låta bli. Här har ni några historier att gotta er i:

Kille från igår: australiensk kille utan skor bokar rum här. Han ser sådär irriterande stereotypisk ut. Långt surfhår och tanktop. Första han frågar: säljer ni öl här?.... Sen konstaterar han att vi har ett tråkigt hostel eftersom ingen vill festa. På morgonen hittar min chef alla hans lakan i duschen plus hans smutsiga underkläder. Vad gjorde han igår? Det är något vi aldrig kommer få svar på (inget jag vill veta heller)...

Clownen: på hostelet bor också en tjej som arbetar som cirkusartist. Förut hade hon även en levande kanin som hon alltid matade och bar runt på och som bodde under hennes säng. Var är kaninen nu? Ingen vet. Hon vill även gifta sig med en samuraj får då kommer deras barn lära sig visa respekt... ? 

Filmkillen: en kille från Nederländerna som gillar att titta på film skumt mycket. Han gillar inte mat och dricker endast vatten (juice var tredje vecka). Han har världens drygaste kvinnosyn t.ex. så anser han att kvinnor inte bör gå ut och festa om de inte vill ha uppmärksamhet. Han saknar även all förmåga att umgås med människor. Han lägger sig alltid i när jag skypar: "Do you mean you're feeling rejected?" kan han till exempel fråga från andra sidan rummet när jag sitter och pratar med mina föräldrar på Skype. 

Ryska tjejen: vi har en excentrisk rysk tjej som ibland kommer på besök här på hostelet. Hon har liftat genom hela Sydamerika och har massa tokiga idéer om alternativa livsstilar. Jag har faktiskt börjat uppskatta hennes besök, men ibland är hennes humör helt tvärt om. Låg och depressiv. Då blir jag väldigt förvirrad. Det är en sådan markant förändring att jag blir osäker hur jag ska bete mig. 

Ja ni ser hur mycket annorlunda människor en tampas med här på hostelet. Jag skulle vilja påstå att en blir rätt van vid allt konstigt som händer. Det krävs mer och mer för att jag verkligen ska tänka att "det här var riktigt riktigt annorlunda!" Så kanske livet är för en hostelarbetare, en blir uttömd på alla reaktioner. 

Det var allt för mig idag! Chauu chicos!!

Ibland känns allt som på film. Jag går sakta längst de smutsiga gatorna. Husen är dramatiskt höga. Som stora utropstecken vid asfalten. På gatorna myllrar människorna. Orealistiskt många. Alla har ett liv. Mängder med bussar dånar förbi. Röda, gröna, alltid otåliga. 

Mitt hår är lockligare än vanligt utan anledning. Jag har på mig en lurvig kappa, för att jag kan. Känner mig som Macklemore när går där. Men det är ändå inte för varmt. Längst gatorna sitter bohemska killar i dreads och säljer sojaburgare. Jag försöker se obrydd ut. Vill smälta in. Inte bli rånad. Tidigare var jag och tittade på en lägenhet som var näst intill perfekt. Jag går med mitt otygliga hår i ögonen. Jag fick den inte. Känner mig utmanad av denna gigantiska stad, den testar min självständighet. Inget ges bort.
Jag fortsätter gå. Fan vad jag ska berätta om det här till mina framtida barn. Ska överdriva. De kommer tro att jag levde som Carrie i New York.