Nu har jag varit i Argentina tre dagar. Det första som slår mig är maten. Herre jävla gud. Jag gick in i köpcentret och det fanns ost! Flera olika sorter! Vällagrade!! Getost!!! Jag kände mig så lycklig. I Chile brukar det finnas cirka tre olika sorter att välja på i matvaruaffären, ostar med diverse kemisk smak och konsistens. 

Jag var som en svältfödd som öppnat portarna till mejerihimlen. Om inte ren lycka är riktigt smör på bröd, god ost och naturell yoghurt, så vet jag inte vad lycka är. Alla som känner mig vet att jag kan avstå mejeriprodukter lika lite som Ranelid kan avstå sol, en omöjlighet enligt alla världens naturlagar. Det är vår identitet, vårt jag.

Den andra upplevelsen är att bo på hostel. Jag har bara jobbat på hostel men aldrig bott på ett som gäst tidigare. Nu måste jag "hänga" med gästerna. I ärlighetensnam så gillar jag det inte. Att bombaderas av människor från olika länder som lever i orealistiska, hedonistiska partybubblor. Vissa har helt tappat fotfästet och rest runt i 3-4 år. All bullshit om att det är ett "kulturutbyte" att bo på hostel. Ja, kanske ett västerländskt kulturutbyte. Egentligen är ju hostelfolk bara ett gäng rika ungdomar från Europa, Amerika eller Australien som kan bränna pengar på fest och mat i månader, utan att behöva lyfta ett finger. Jag tror det kan vara rätt farligt att börja leva så. Nåväl kanske bara är bitter för att jag inte har råd. Jag behöver hitta ett jobb ganska snart.

Det var allt för mig tills vidare! Ha det bra där i Sverige :) 
Påväg hit, resa genom Anderna 

Det finns inga mynt i Argentina, därför brukar en få växel tillbaka i choklad. Helt sjukt jag vet! 

Nu har jag varit här i Chile två månader och en dag. 

Jag har mött så många fascinerande tjejer här i Chile. De reser ensamma, bestiger berg och har nya karriärer här på andra sidan Atlanten. Så mycket styrka att en nästan trillar baklänges. Det stärker mig. Att det är möjligt och inget konstigt att bo på andra sidan jorden. Att det funkar. Veckans dagar rullar på som i alla andra länder. Det är inte ett sämre eller bättre beslut att bo här än i Sverige. Bara annorlunda. Ibland är det svårt och ibland lätt. 

Det jag tänker när det känns tungt är att inga känslor är permanenta. De bytts ut och blir till lyckorus om några timmar, eller tårar i morgon, vem vet. Men egentligen är det som ett liv i vilket land som helst. Bra och dåliga dagar. Bra och dåliga vänner. Roliga och tråkiga jobb. En förvirrande och förvånande massa med skratt och gråt, mitt liv. 

Jag gillar att se att mitt liv är så annorlunda nu. Det kommer vara en epok. Ett år jag minns. Mellan åren som tickar förbi med tentor och kaffekoppar så kommer alltid detta år var konkret. När jag kände allt så jävla starkt, på gott och ont. Året då jag flyttade till andra sidan jorden. Och allt som hände då. 


Min polare Micho
Min trädgård

Mina hostelkompisar
Ja, ni som läst tidigare inlägg vet att det blev lite trubbel med boendet nästa månad. Som tur är hade killen som hyr ut mitt hus ett annat rum ledigt till på måndag. Så jag flyttar in dit och sen byter jag rum den 23 december. Dessutom har jag tänkt att jag kanske åker till La serena om en vecka, super fin strand och där finns även en ö med pingviner och delfiner!!

Det kommer bli så ljuvligt att ha ett eget rum. Helt sannslöst skönt. Efter en och en halv månad med tre andra i samma rum och trillioner turister i köket. Jag vill bara lägga mig raklång i min nya säng. Sätta på mig min fulaste mystt-shirt som det står "Budo Nord" på från min tidigare jiujitsu-tid. Jag kommer läsa, sova och läsa lite till. Kanske sova en hel dag! Det kommer inte finnas någon som kan komma in i rummet tidigt på morgonen och tända en lampan. Ingen kommer fråga "mooooa are you still sleeeping?" Eller störa sig på att mitt alarm ringer för femhundrade gången.

Att åka till ett land ensam och försöka hitta sig ett liv är sanslöst utmanande på så många plan. Jag tror jag var lyckligt ovetande när jag flyttade hit. Den där känslan att ja jag är faktiskt ensam här i Chile kan ibland vara kolossal, som att du egentligen bor på en egen ö för svenskar. Isolerad. Du har inte sett mänskligt liv på två månader. Även fast jag har kompisar här så är vi ändå här i Chile individuellt. Plötsligt flyttar någon. Någon annan reser iväg. Ett riktig liv med bra vänner, jobb och lägenhet kommer aldrig serverat. Allting tar tid.

Men ibland blir jag sjukt imponerad av mig själv. Jag gjorde det här helt själv. Som när jag satt och åt middag med mina kompisar från språk-caféet i förrgår. Alla mina val jag gjort i Sverige och här har lett mig till dessa personer. Jag har själv satt bollen i rullning och nu sitter jag här med dem. Det är så fascinerande.