Jag känner att något ändras inombords. Någonting härdas och slipas. Det är verkligen speciellt att vara helt ensam i en annan världsdel med ett främmande språk och kultur. En får inte vara för bekväm av sig. Det känns som att jag blir mer och mer vuxen för varje dag. Det är mycket en måste klara av och många nya intryck och tankar. Vissa dagar är helt himmelska där jag bara njuter och äter god mat med mina arbetskompisar och andra är helt tvärt om. 
 
I helgen stötte jag och min arbetskompis Chester på ett dilemma. Klubben skulle precis stänga. Precis när vi tänkter gå ser vi en tjej som med näbbar och klor försöker ta sig ifrån en kostymklädd man inne på krogen. Min första tanke är att de är par. Att de bråkar. Jag går fram till dem och frågar hur det är. Hon tittar bedjande tillbaka på mig. Mannen blir arg och säger att "det kan jag skita i". Jag vägrar gå. Tjejen ser så ensam och rädd ut. Jag frågar på nytt och då tar hon min hand och möter min blick. Ögonen ser vettskrämda ut.
 
Vi bestämmer oss för att stanna, jag och Chester. Nu har tjejen tagit sig från mannen och står och kramar mig. Vi får en sån där systerskapsconnection. Jag måste hjälpa henne. Mannen är fortfarande kvar och vill att vi ska dra därifrån. Flickan har druckit mycket. Rädd. 
 
Tillsammans bärgar jag och Chester tjejen. Så fort mannen kommer närmare henne blir hon rädd. Puttar honom. Hon vet inte var hon bor. Mannen vill inte förklara. Jag och Chester tittar på varandra. Helvette. 
 
Tillslut sitter vi alla i en taxi påväg mot tjejens kvarter. Mannen envisades om att följa med oss. Tjejen sluddrar fram att han är hennes advokat och att han har alla hennes papper. I taxin tar mannen hennes handväska, som för övrigt har gått sönder. Han sätter den i sin ryggsäck. Jag och Chester tittar på varandra.
Chester mumlar "Moa, don't say anything that will piss this guy off, okey?". Jag nickar kort. 
 
Ett hel flock hundar kommer rusande mot oss när vi kliver ur taxin. Chester som har hundfobi är vettskrämd. Han smyger bakom mig närmast husen. Tillslut är vi framme. En kvinna öppnar dörren. De verkar känna varandra, hon och tjejen. Tjejen slappnar av. Vi ger kvinnan i huset vårt nummer om flickan skulle vilja ringa oss nästa dag. Sedan går vi. Mannen också. Vi tar en taxi tillbak till stan tillsammans med mannen. Han går till en annan nattklubb. Vi går hem. Vi pratar skärrat om vad vi precis varit med om och funderar vem den där mannen kan ha varit, hur de kände varandra. Var han verkligen hennes advokat?
 
"A really shady guy", säger Chester och jag instämmer. 
 
 
 
 
 
 
 
Har en skum magkänsla just nu. Jag tittar mig omkring. Fattar inte att folk bor här. Som att alla flyttat in i en gammal Evert Taube låt. Solen skiner som i Sverige, träden är gröna men något är annorlunda här. Mystiskt. Skumt. Vingliga hus står och sluttar längst bergsväggarna och är målade i alla tänkbara och otänkbara färger. Samtidigt som jag tycker att staden är ful så är den också vacker. Som en gammal nalle någon släpat runt på i flera år. Den ser bedrövlig ut på vissa sätt. Den sitter och ler där lite skamset och du funderar över vad den egentligen varit med om. Men den är nog inget utan sina nötta kanter. Helt anonym.
 
När jag går längst gränderna i backarna eller i stan får jag en obehaglig och härlig känsla. Det är så slitet och fantastiskt på samma gång. Som att vara i ett hipsterslumområde. Ett trendigt ghetto. Det är alltid lite mörkt längst gatorna. Soljuset kan aldrig jaga bort det där skumma. 
 
Valparaíso ger mig gåshud. Ibland vet jag inte på vilket sätt. Ibland blir det okammade fult. Ibland väcker det okammade något helt okänt i mig. Kreativitet. Drömmar. Fantasi. Ja vem vet?
 
Tanken är nu att jag ska börja söka lägenhet. Min chef har många kontakter med hyresvärdar här i området och han sa han skulle hjälpa mig. Vi får väl se. Det är en vanlig kulturkrock för oss svenskar. Många chilenare lovar en att hjälpa till med alla möjliga saker. Jag tror många säger så för att vara artiga men i verkligheten så blir det aldrig av. Så jag tar det med en nypa salt och börjar småleta lite på egen hand. Jag ska försöka se hela stan och kolla på områden jag gillar. Kan även sträcka mig till Vina del mar och kanske Concón.Ja vi får se. 
 
Ha en fin dag allihopa så hörs vi!

 
 
 
 
 
Igar promenerade jag langst avenida aleman, hogt hogt uppe langst backarna. Jag fick en san konstig kansla i magen. Blev osaker pa vad jag egentligen tycker. Om staden ar fin eller ful. Det ar som att alska en hund med endast tre ben eller hangande tunga. Den vacker nagonting inom dig. Kanske just for att den ar udda. Sedan lamnar den aldrig ditt hjarta. 
 
 
I morse gick jag pa poledance. Helt sjalv. Har typ tappat alla sparrar om vad jag kan och inte kan gora sjalv. Det var stort kul. Alla i gruppen var jatte harliga. Det kindpussades och skrattades. Alla fragade vad jag heter och vad jag gor har. Kvinnlig separatism nar den ar som bast typ. Var tvungen att kopa ett par minimala shorts eller kanske snarare trosor att ha pa mig. Kande mig askonstig i dom. Tror jag ska fortsatta med pole dancing. Var grymt bra traning och roligt enda. 
 
Ha det sa bra allihopa sa syns vi snart