Nu har jag börjat trivas bättre här i Valpo. I början var jag väldigt förvirrad och stressad. Jag blev liksom bara inkastad i ett liv jag var helt oförberedd på. Allting gick så jävla långsamt, kände att jag inte fick något gjort men just nu känner jag tvärt om. Känner fan lycka. Här är en lista på de 5 värsta och bästa sakerna i mitt liv i Valpo just nu. 
 
Värsta
 
Plats 5. Valpo är en väldigt stor stad. Vilket kanske är både positivt och negativt. Ibland kan jag känna mig stressad och irreterad över all trafik och alla buisnesspersoner som trängs längst gatorna. 
 
Plats 4. Den chilenska spanskan är svår att förstå vilket gör det svårare att skaffa vänner. De pratar slarvigt och med mycket slang. 
 
Plats 3. Det är inte fullt så tryggt här som i Europa. Visst Valpo är en väldigt trygg stad i jämförelse med många andra ställen i Sydamerika. Det händer sällan något här, men mer än en gång har jag fått höra om gäster som blivit bestulna på kamera eller handväska. Det är ju inga väpnade rån, men det finns mycket ficktjuvar. 
 
Plats 2. Att bo fyra personer i ett rum. Det är stört jobbigt. OCH jag sover högst upp i galaxens högsta loftsäng utan skydd. Så ramlar jag ner bryter jag nacken. Ibland ser folk inte att jag är där uppe och läser så mer än en gång har någon släckt lampan när jag är mitt uppe i ett intressant kapitel. Då brukar jag bara lägga undan boken och sova istället. Detta är också något med att bo ihop med tre andra. En undviker alla onödiga konfrontationer för att leva så friktionsfritt som möjligt. Men, dessa människor är enormt roliga. Och det är mysigt att ha lite homies att snacka och dricka te med på kvällarna eller spela spel. Ibland brukar jag till och med tycka det är mysigt att sova fyra personer i ett rum. Blir lite lugnad av dem andras andetag (psykovarning på mig kanske).
 
Plats 1. Tömma sanitetsbehållarna på hostlet. Fatta sunkigt. De går inte att spola ner toapapper här och därför måste jag tömma dessa behållare när jag jobbar. (Försöker äta frukost innan jag måste göra detta.)
 
 
Men nu till det
Bästa!!!
 
Plats 5. Frukt och grönsaker. Vanligtvis kostar mycket här typ samma som europa, kanske något billigare men frukten är stört bilig, speciellt på frukt och grönsaksmarknaden 1kg jordgubbar för typ 10kr. 
 
Plats 4. Kulturutbudet. Finns så mycket att se och göra här och mycket kostar nästan inget. En konstintresserad kan bara knata runt och njuta av alla konstverk som finns runt omkring på varenda tom vägg. Varje vecka hittar jag någon ny fin målning i en gränd eller på ett av alla torg. Vill du ha kul, lyssna livemusik eller festa på stora nattklubbar finns det alltid något på gång här. 
 
Plats 3. Lägenheter! Helt stört. Igår skaffade jag en användare på en hemsida där en kan hitta folk att dela lägenhet med. Redan idag har fyra personer hört av sig. Trodde aldrig det skulle vara så lätt. Kan ju inte super bra spanska heller. Plus att hyran alltid är grymt bra (för europeiska plånböcker åtminstone) En ganska fin lägenhet jag tittar på nu kostar ca 1700kr i månaden och det är en helt normal hyra för valparaiso. 
 
Plats 2. Klimatet. Bara ett asbra klimat är ju egentligen anledning nog att flytta hit. Just nu har vi vår här vilket innebär temperade dagar, kanske kring tjugo grader. Blir det lite för varmt kommer det alltid sköna vindar från havet. På kvällarna brukar jag ha på mig en kappa med då känns det väldigt varmt, behöver inte ha någon extra tröja då. Fattar inte varför många svenskar inte upptäckt Chile ännu. 
 
Plats 1. Det absolut bästa med att bo i Chile är människorna. Människor är så otroligt trevlig och gulliga. Dessutom bor det många unga här så därför är det mycket på gång hela tiden. I början var jag lite nere för att jag inte visste hur jag skulle träffa nya personer. Men bara förra veckan har jag träffat många nya vänner genom en spansk-engelskt café som har språkutbyte varje måndag. På torsdag har några från gänget planerat att gå ut. Imorgon ska jag ta en öl med en norsk tjej jag träffade på pole-dancen samt en chilensk kille från couch-surfing och på fredag (Halloween!) ska jag gå ut med mina hostelkompisar. Mycket fest men vad tusan, det är som nollningen på universitetet, en viktig grej för att lära känna nya personer :)
 
Här har ni lite bilder från den senaste veckan. 
 
Bild från min arbetsplats
En buss i Museo Cielo Abierto
 
Los ascensores. En typ av hiss en kan ta för att åka upp på backarna. 
 
Utsikten från världshistoriens bästa gym. Dock jävla dyrt, så kanske inte blir någe mer i framtiden.
 
Bro i Vina del Mar. Vår systerstad som typ sitter ihop med Valpo. Lite mer fancy och trevligt ställe om en gillar sol och bad.
Pelikaner på vägen till Vina del Mar. Helt groteskt stora fast det syns inte på bilden. 
 
En cute vägg nära mitt hem.
 
Jag känner att något ändras inombords. Någonting härdas och slipas. Det är verkligen speciellt att vara helt ensam i en annan världsdel med ett främmande språk och kultur. En får inte vara för bekväm av sig. Det känns som att jag blir mer och mer vuxen för varje dag. Det är mycket en måste klara av och många nya intryck och tankar. Vissa dagar är helt himmelska där jag bara njuter och äter god mat med mina arbetskompisar och andra är helt tvärt om. 
 
I helgen stötte jag och min arbetskompis Chester på ett dilemma. Klubben skulle precis stänga. Precis när vi tänkter gå ser vi en tjej som med näbbar och klor försöker ta sig ifrån en kostymklädd man inne på krogen. Min första tanke är att de är par. Att de bråkar. Jag går fram till dem och frågar hur det är. Hon tittar bedjande tillbaka på mig. Mannen blir arg och säger att "det kan jag skita i". Jag vägrar gå. Tjejen ser så ensam och rädd ut. Jag frågar på nytt och då tar hon min hand och möter min blick. Ögonen ser vettskrämda ut.
 
Vi bestämmer oss för att stanna, jag och Chester. Nu har tjejen tagit sig från mannen och står och kramar mig. Vi får en sån där systerskapsconnection. Jag måste hjälpa henne. Mannen är fortfarande kvar och vill att vi ska dra därifrån. Flickan har druckit mycket. Rädd. 
 
Tillsammans bärgar jag och Chester tjejen. Så fort mannen kommer närmare henne blir hon rädd. Puttar honom. Hon vet inte var hon bor. Mannen vill inte förklara. Jag och Chester tittar på varandra. Helvette. 
 
Tillslut sitter vi alla i en taxi påväg mot tjejens kvarter. Mannen envisades om att följa med oss. Tjejen sluddrar fram att han är hennes advokat och att han har alla hennes papper. I taxin tar mannen hennes handväska, som för övrigt har gått sönder. Han sätter den i sin ryggsäck. Jag och Chester tittar på varandra.
Chester mumlar "Moa, don't say anything that will piss this guy off, okey?". Jag nickar kort. 
 
Ett hel flock hundar kommer rusande mot oss när vi kliver ur taxin. Chester som har hundfobi är vettskrämd. Han smyger bakom mig närmast husen. Tillslut är vi framme. En kvinna öppnar dörren. De verkar känna varandra, hon och tjejen. Tjejen slappnar av. Vi ger kvinnan i huset vårt nummer om flickan skulle vilja ringa oss nästa dag. Sedan går vi. Mannen också. Vi tar en taxi tillbak till stan tillsammans med mannen. Han går till en annan nattklubb. Vi går hem. Vi pratar skärrat om vad vi precis varit med om och funderar vem den där mannen kan ha varit, hur de kände varandra. Var han verkligen hennes advokat?
 
"A really shady guy", säger Chester och jag instämmer. 
 
 
 
 
 
 
 
Har en skum magkänsla just nu. Jag tittar mig omkring. Fattar inte att folk bor här. Som att alla flyttat in i en gammal Evert Taube låt. Solen skiner som i Sverige, träden är gröna men något är annorlunda här. Mystiskt. Skumt. Vingliga hus står och sluttar längst bergsväggarna och är målade i alla tänkbara och otänkbara färger. Samtidigt som jag tycker att staden är ful så är den också vacker. Som en gammal nalle någon släpat runt på i flera år. Den ser bedrövlig ut på vissa sätt. Den sitter och ler där lite skamset och du funderar över vad den egentligen varit med om. Men den är nog inget utan sina nötta kanter. Helt anonym.
 
När jag går längst gränderna i backarna eller i stan får jag en obehaglig och härlig känsla. Det är så slitet och fantastiskt på samma gång. Som att vara i ett hipsterslumområde. Ett trendigt ghetto. Det är alltid lite mörkt längst gatorna. Soljuset kan aldrig jaga bort det där skumma. 
 
Valparaíso ger mig gåshud. Ibland vet jag inte på vilket sätt. Ibland blir det okammade fult. Ibland väcker det okammade något helt okänt i mig. Kreativitet. Drömmar. Fantasi. Ja vem vet?
 
Tanken är nu att jag ska börja söka lägenhet. Min chef har många kontakter med hyresvärdar här i området och han sa han skulle hjälpa mig. Vi får väl se. Det är en vanlig kulturkrock för oss svenskar. Många chilenare lovar en att hjälpa till med alla möjliga saker. Jag tror många säger så för att vara artiga men i verkligheten så blir det aldrig av. Så jag tar det med en nypa salt och börjar småleta lite på egen hand. Jag ska försöka se hela stan och kolla på områden jag gillar. Kan även sträcka mig till Vina del mar och kanske Concón.Ja vi får se. 
 
Ha en fin dag allihopa så hörs vi!